Bild på Robert Lagergren. Framför honom står tre glas öl av olika karaktär.

Robert Lagergren, Grundare

Mitt första minne av ”hembryggning” har jag i 15-års ålder. Jag hade hört och läst om den ädla konsten att göra mäsk. Mäsken bestod av ”turbojäst”, sex kilo socker och 25 liter vatten. Detta blandades i en tom sirapsdunk på 30 liter som jag ”lånade” av pappa, som passande nog var bagare.

Sedan skulle det skakas ordentligt och placeras på något lämpligt ställe. Det blev mina föräldrars garderob, bakom alla kläder där det inte skulle synas. Vid detta tillfälle hade jag missat en viktig detalj med själva jäsningsprocessen. Det bildas nämligen koldioxid när jäst äter socker och detta ska man helst släppa ut ur ett jäsrör. Jag använde istället en skruvkork. Efter två dagar small det ordentligt ifrån garderoben, vilket resulterade i utegångsförbud för mig och en saftig kemtvättsnota för mina föräldrar.

Ölintresset tog sen fart när jag blev introducerad till IPA i november 2007 hos min dåvarande kollegas sommarstuga. Chefen hade tagit med sig Punk IPA från Brewdog som vi skulle dricka i samband med det obligatoriska isbadet i gölen (som chefen kallade det).

Detta var det märkligaste jag smakat i ölväg. Jag hade inte en aning om att öl kunde smaka så här. Min dåvarande chef hade bryggt öl ett tag och kunde berätta att det var humlen som smakade ”så konstigt”. Det var i detta ögonblicket som jag vidgade mina ”ölvyer”.

Kortfakta: